Daniel & Christoffer Hedeås, Hedås gård

Hur kommer det sig att ni började arbeta som uppfödare?
Jag och min bror Christoffer är uppvuxna på gården och ända sedan vi var små har vi varit delaktiga i driften. I slutet av 1990-talet slutade vi med mjölkproduktionen och vi gick då in i en mellanperiod, arbetet gick på sparlåga innan vi bestämde oss för att fortsätta med köttproduktion. Arbetet blir en livsstil och med hjälp av en betesbaserad nötköttsproduktion kan vi hålla markerna omkring öppna. I nuläget arrenderar vi fastigheterna och markerna men djuren och maskinerna äger vi genom företaget, målet är att det ska kunna bli ett generationsskifte. Produktionen har utökats successivt sen mjölktiden, vi har faktiskt fyrdubblat brukararealen med åker och bete sen dess. Vi har fått positiva reaktioner från grannar och markägare genom vårt arbete med att hålla landskapen öppna, stora delar växer igen när djuren försvinner och på senare tid har vi blivit erbjudna fler marker för att kunna fortsätta att utöka. Vi vill förvalta både fastigheterna och markerna och samtidigt vill vi kunna förbättra kvaliteten på både kött och vall.

Hur kommer det sig att ni valde att fortsätta efter uppehållet?
Det finns ett genuint intresse för växtodling och lantbruk, intresset gör att det blir svårt att låta bli. Vi har båda gått på lantbruksskolor och jag har också utbildat mig till lantmästare. Under utbildningarna har intresset för jordbruket ökat, saker har kunnat sättas i ett sammanhang och arbetet ger mig möjlighet att kunna förvalta mina kunskaper. Tidigare kunde jag arbeta praktiskt men i och med att jag gått i skolan och fått med mig teorin har jag nu fått en annan förståelse för varför vi gör som vi gör. Att vara i framkant driver oss i arbetet men det är inte alltid lätt. Att vi testar nya saker gör att vi ibland går på nitar men det positiva är att den kunskapen kan förmedlas vidare till andra. Både jag och Christoffer tycker att det är roligt, att vi får jobba tillsammans ger en trygghet och styrka. Det är inte många bröder som får ha en sådan nära relation som vi har.

Vad är det bästa med att vara uppfödare?
Det bästa är att få vara med djuren, det är det jag främst skulle sakna om vi skulle lägga ner. Djuren ger ett lugn och arbetet är i sig väldigt varierat. Det är en livsstil, det är mycket jobb men det ger samtidigt mycket tillbaka och jag tror att fler människor skulle må bra av att arbeta på detta sättet. Det är också roligt att kunna bidra med bra kvalitet, kunderna är nöjda med köttet och uppskattar vårt arbete.

Hur ser ni på framtiden?
Framtiden ser ljus ut. Sen vi tog över har vi hela tiden utökat så nu handlar det om att kunna bromsa upp och finslipa. Vi får se, om några år kanske vi börjar utöka igen. Det skulle förvåna mig om det inte blir en större efterfrågan på spårbarhet och närproducerat kött. Men det gäller att ha huvudet på skaft, i två år nu har det varit besvärligt med skördarna på grund av regnet. Då är det skönt att arbeta tillsammans, pappa som i nuläget äger gården och markerna är också med på ett hörn. Det är viktigt att ha flera delaktiga som kan rycka in och det känns bra att kunna göra detta tillsammans.