Simon, Tage & Ingalill Olsson, Björfjäll

Hur kom det sig att ni blev uppfödare?
Vi är båda uppvuxna med kor, och gården är Tages familjehem, så vi har båda haft ett tidigt intresse av den här typen av verksamhet. Vi hade dock andra jobb under ett antal år innan vi tog över. Tage var bland annat träbåtbyggare som var ett populärt yrke på Orust på den tiden och Ingalill utbildade sig till distriktssjuksköterska. 1976 köpte vi gården och byggde vårt eget hus i samband med att vi gifte oss och ett par år senare fanns det återigen mjölkkor på Björfjäll, vilket är den inriktning vi fortsatt med.

Hur var det att ställa om till ekologiskt jordbruk?
28 september 1994 påbörjade vi omställningsplanen (vi minns det väldigt tydligt eftersom det var samma dag Estonia förliste). Vi var först på Orust med ekologisk mjölkproduktion och det var ju minst sagt kontroversiellt, men vi själva kunde inte se någon direkt mening med att fortsätta med det konventionella arbetssättet. Arla ville dessutom satsa på att få in eko-mjölk just från vårt område och det ekologiska kändes överlag som den naturliga vägen att gå. 1995 var vi godkända och klara.

Vilka förutsättningar tror ni behövs för att producera gräsbetesmjölk?
Man kan möjligen behöva prova sig fram med andra raser med lite andra vanor än vi har idag, så att det inte uppstår näringsobalanser hos djuren. Ett eget mejeri på gården hade också underlättat eftersom logistiken blir en annan. Och så naturligtvis en efterfrågan på ett annat literpris på mjölk än vi har idag.

Om ni kunde vrida tillbaka tiden, tror ni att ni hade gjort något annorlunda?
Nej, inte egentligen. Det känns bra när vi ser tillbaka på det vi har gjort. Vi trivs bäst utomhus, så lantlivet har verkligen passat oss. Det som kanske hade varit skönt är att i lite större utsträckning haft ekonomisk möjlighet att ha en anställd. Även om vi haft praktikanter i olika omgångar genom åren har vi ju båda fått jobba mycket.

Vad är det bästa med att vara uppfödare?
För det första är det väldigt roligt att ständigt upptäcka på vilka sätt man kan påverka naturen och landskapet i positiv bemärkelse, vilket blir väldigt påtagligt med en sådan här typ av verksamhet. För det andra är det väldigt intressant med vilka olika spännande växter som finns i naturbeteshagarna och det faktum att man kunnat konstatera att vissa av dem i särskilt hög grad gynnas av betesdjur. Sist men inte minst är det väldigt härligt med den personliga kontakt man får med djuren, särskilt när man sysslar med mjölkkor.