Karl-Göran & Ann Hogmalm, Långeland

Hur kommer det sig att du blev uppfödare?
Jag är född på det här stället, min farfar bodde i en av grannfastigheterna och köpte till den här gården och min far köpte den sedan av honom. När min far blev äldre var jag och min fru Ann här och hjälpte honom på kvällar och helger så övergången skedde successivt. Det blev tillslut enklare att bo på fastigheten. För mig var det inte självklart att ta över driften men min fru som är en stadsflicka från Uddevalla har alltid varit intresserad av trädgårdsarbete och djur. Jag arbetade länge på varvet i Uddevalla och när det lades ner utbildade jag mig vidare till psykoterapeut. Arbetet som terapeut är lättare att kombinera med gården och de olika typerna av arbete tror jag är bra för kroppen. Om jag hade varit kvar på varvet hade det förmodligen blivit alltför tungt.

Varför ekologiskt?
Jag var egentligen rätt skeptisk från början, jag hade ju sett hur vissa fått problem med skördarna, men det var ändå oron för vad bekämpningsmedel och kemikalier gör med den egna kroppen som tillslut avgjorde saken. Min far och mor åt ju bara sådant som växte här omkring men idag är det svårare att härleda vad varorna kommer ifrån. Dessutom märkte vi ganska snart att jorden återhämtar sig, nu ser det nästan ut som om vi använder massvis med kväve, det växer som bara den. 

Vad tror du att du har för roll här, ur kornas perspektiv?
Jag tror de ser mig som en anställd här på gården. Jag försöker låta dem vara ifred och sköta sig själva och det känns som att vi har en ömsesidig respekt. De de har ju ett naturligt beteende, så jag känner inte att jag behöver lägga mig i så mycket. Jag fick exempelvis se prov på deras och  inbyggda försvarsmekanismer under den tiden vi hade Linderödsgrisar här på gården. När grisarna vid ett tillfälle kom springande trodde korna att de var under attack, så de samlade hela gruppen för att gå till motattack. De tolkade det förmodligen som att det var vargen som kommit. Så jag tvivlar inte på att de klarar sig bra på egen hand, men när något inte är bra är de också duktiga på att säga ifrån, på sitt eget vis.

Vad är det bästa med att vara uppfödare?
Det beror på vilken dag du frågar, men just nu tänker jag på att det är spännande att befinna sig i en kulturtradition. Vi kan se spår från arbeten utförda av tidigare generationer och då är det ganska intressant att ställa sig frågan: vad lämnar min familj för spår efter sig? Vi får kämpa med att hålla skogen borta, det kan snabbt växa igen och blir det igenväxt är det inte så roligt att bo härute, så då är det också en fråga hur vi kan kombinera teknologi med naturlandskap på ett bra sätt. Som tur är har vi djuren till att hålla efter markerna. Sedan är djuren också trevliga, vi brukar promenera runt och kika på dem när de klättrar runt på kollarna och sträcker sig efter en tuva i hopp om att finna något extra gott.