Magnus Vinqvist, Tån

Hur kom det sig att du blev uppfödare?
Jag och min fru bodde i Göteborg och jobbade heltid båda två. Jag har alltid haft en dröm att flytta ut på landet och min fru längtade tillbaka till en miljö likt den småskaliga mjölkgård hon växte upp på. Vi åkte runt och letade ställen men insåg snart att vi inte hade något sparkapital direkt, och ställde in oss på att försöka hitta en gård som var såpass nära Göteborg så vi kunde ha kvar våra jobb.
Vi var runt överallt, bland annat de trakterna min fru kommer ifrån – Vårgårdatrakten, Töllsjö, Hindås... Men när vi såg den här gården blev vi så förtjusta i den och det vackra läget med närhet till sjön. Gården blev tyvärr för dyr och vi fick hoppa av budgivningen, men så ångrade sig dem som hade högsta budet och då fick vi frågan igen!
Redan när vi flyttade ut hit 2004 visste vi att vi ville ha djur men det fick vänta till 2010 så att vi skulle hinna få ordning på gården, bygga fårhus och haga in marken. Jag trappade successivt ner mitt ”vanliga” jobb och driver nu gården på heltid.

Var det självklart för er att det skulle vara ekologiskt lantbruk?
Att vi inte skulle använda några gifter eller så var helt självklart, och tack vare att det bedrevs ekologisk odling på en del av marken innan kunde jag bli ekobonde direkt.
Det var däremot inte givet att ansluta sig till KRAV nödvändigtvis eftersom vi helt enkelt inte visste om det skulle löna sig med den administrationen det innebar. Vi landade i att det är värt det eftersom det är en liten gård som är lätt att överblicka och kräver heller inte så mycket administration, men för mina lokala kunders del spelar det egentligen ingen roll att jag har den här KRAV-skylten – de flesta har ju varit här och vet hur det är.

Hur kommer det sig att ni valde får?
Det är trevliga djur som passar bra för våra relativt små marker och det är bra djur när man börjar. Man behöver inte vara så orolig just kring barnen och fåren trampar inte sönder marken. Hade man haft nöt hade man kanske varit tvungen att plöja oftare för de hade trampat sönder beteshagarna.
Vi har pratat lite om man skulle ha någon nötras när vi gjort iordning ekskogen för bete, någon lite mindre lantras då isåfall.

Ni har inte plöjt någon av betesmarkerna här, varför är det viktigt?
Vi har magra jordar och om man plöjer exponerar man mullen. Ur klimatsynpunkt så ska man absolut försöka att undvika att plöja. Det tar ju lång tid att bygga matjord, jag läste någonstans att det tar flera hundra år att bygga en centimeter matjord. Men då blir jorden också mer vattenhållande och mullrik så det är därför jag inte vill plöja.
Även om jag kanske inte kommer se den fulla effekten under min livstid märker man redan nu skillnad!

Vad är det bästa med att vara uppfödare?
Jag tänker på det i stort sett varje dag – så otroligt skönt att inte ha någon chef! Att bestämma själv över sin tid är en enorm lyx, så länge man får ihop det ekonomiskt så är det värt det alla dagar i veckan. I de flesta fall kan man skjuta upp saker till nästa dag om man inte hinner – förutom att ge djuren mat eller om något djur mår dåligt – och det kan man inte på ett vanligt jobb.

Vad har ni för framtidsplaner för gården?
Just nu håller vi på att ta bort gran i en gammal ekskog för att göra plats för skogsbete. All skog på marken har varit betesmark och genom att låta djuren beta där igen håller man borta sly och återställer floran och den biologiska mångfalden som var en gång i tiden.
Vi har även gjort iordning ett hus för att börja med lite turismverksamhet. Gästhuset på gården har vi delvis färdigställt och har tankar på ett ”bo på lantgård”-koncept.