Christer Wramdemark är född och uppvuxen på sin gård Mosstomten utanför Herrljunga. Där bor han nu tillsammans med sin sambo och två barn som tredje generationen lantbrukare. Christer hoppas att utsikterna skall ljusna för de som driver småskaligt så släktledet kan ha förutsättningar att få fortsätta också in i framtiden.
Hur kommer det sig att du blev uppfödare?
Jag är född på gården och redan som ung hjälpte jag min far som själv hade mjölkkor här. 1991 köpte jag gården och hade då kvar mjölkproduktionen i några år men gick sedan över till köttdjur då det var lite bundet tidigare. Eftersom jag inte utfodrat djuren med särskilt mycket kraftfoder var det inte någon stor omställning för mig att gå över till att driva jordbruket ekologiskt.
Vad tycker du bäst om med att vara uppfödare?
Friheten i jobbet. Jag får leva och arbeta nära djuren, naturen och årstiderna och även om det i diskussionen kan låta som att vi bönder är riktiga miljöbovar så tror jag inte det. Jag tycker det är viktigt att vara en del av landskapet och vårda det. Att arbeta på detta sätt är en livsstil, det är inte något man gör för att tjäna stora pengar.
Har du någonsin funderat på att göra någonting annat i livet?
Jag kanske har brottats med den tanken mer när jag var yngre och såg mina vänner som hade andra arbeten och var lediga på helgerna, men nu ser jag att det är ett så pass mångsidigt arbete. Sen har jag nog en viss kärlek till hemgården och markerna. Jag vill gärna att gården ska gå i arv eftersom vi är en del i ett släktled, men jag skulle aldrig tvinga mina barn. Dessutom tror jag inte att förutsättningarna är särskilt goda, idag är det viktigt med utbildning för att klara sig i samhället.
