Sven Olofsson delar sin tid mellan att arbeta som fårklippare och att föda upp nötkreatur, får och lamm. Han bor med sambon Amanda och deras två söner samt en hund och tre katter utanför Grebbestad, cirka 2 km från havet.
Hur kom det sig att du blev uppfödare?
Jag är uppvuxen här på gården. Min pappa köpte den 1985, och han själv är uppvuxen på en gård alldeles i närheten. Vi har varit jordbrukare långt tillbaka i generationerna, men jag själv ville egentligen inte bli bonde förrän jag var runt 26. Innan dess reste jag och min sambo Amanda runt i världen, arbetade på ishotellet utanför Kiruna, och jag påbörjade faktiskt en utbildning för att bli sjuksköterska. Efter ett år hoppade jag av och började arbeta här istället. Jag hjälpte pappa med djuren, körde motorsåg och jobbade en del på en annan gård i närheten, innan vi tog över driften här år 2016.
Du hyr ut får till Västkuststiftelsen för att beta på öarna i närheten. Varför har du valt det?
Jag vill gärna bidra till att vårda de gamla naturbetesmarkerna, det är ju ett kulturarv. Det bidrar också till biologisk mångfald och att bevara arter som är beroende av fårens betande. Dessutom - när fåren betar på öarna använder vi mark till att producera mat - mark som man annars inte kunnat göra något med.
Du använder er hund en del i jobbet också?
Ja precis, vår hund Alta är både en tillgång och sällskap i jobbet. Hon hjälper mig att samla ihop djuren när det behövs och om de skulle dra iväg kan jag lita på att jag får hjälp av henne.
Vad är det bästa med att vara uppfödare?
Det är en utmaning, vilket jag tycker är kul. Jag får förvalta och utveckla det som mina förfäder tidigare har gjort. Och det är trevligt att jobba med familjen. Vi kan ha barnen hemma hos oss vilket ju gör att de får ha sina föräldrar hos sig hela tiden under uppväxten. För mig skulle det kännas märkligt att åka iväg för att jobba, vara borta hela dagen och inte träffa barnen.
