I naturreservatet på Resö i norra Bohuslän betar Sara och Gunnar Philipsons karakteristiskt långhåriga kor som inspirerat gårdsnamnet, Resö Highland. Trots att varken Sara eller Gunnar från början tänkt använda sina djur till någonting annat än till att hålla efter markerna, har det alltid varit självklart att arbetet ska ske efter ekologiska premisser. Tillsammans med sina tre barn bor de och sköter gården vid sidan av sina deltidstjänster där Sara arbetar som högstadielärare och hennes man är anställd vid kustbevakningen.
Hur kommer det sig att du blev uppfödare?
Gården här är Gunnars föräldrahem så från början handlade det om ett generationsskifte. Vi började 1991 med två kor, då producerade vi av naturliga orsaker inget kött. Vi byggde upp besättningen. I takt med att besättningen växte insåg vi att det krävdes rationaliseringar för att hinna med livet utanför arbetet på gården. Vi satsade och byggde ett luftigt djurstall, där vi nu håller ett 50-tal djur totalt. Varje år har vi ca 12 kalvningar. I det nya stallet kan jag fodra i pyjamas och träskor om jag vill vilket känns väldigt bra.
Vad tycker du bäst om med att vara uppfödare?
Att tillsammans med djuren vårda och leva i det öppna kulturlandskapet.
Är du också uppvuxen här i trakten?
Nej, jag är från Göteborg så när Gunnar och jag träffades pendlade vi upp hit på helgerna. Efter några år pratade vi om att försöka göra tvärtom, flytta hit och pendla ner istället. Vi bestämde oss för att testa i fem år, sen skulle jag få avgöra om vi skulle stanna kvar här, vilket vi har gjort. Förutom mörkret på vintern har jag aldrig tyckt det varit särskilt märkvärdigt att lämna stan. Självklart kan jag sakna närheten till danskurser, yoga och kompisar men nu när vi bor här får vännerna komma ut hit och umgås istället.
