På gården Björsgård i Varberg bor och verkar Bertil Edvinsson vilket han tillsammans med Irene Drottz gjort sen 1985. Att föda upp djur och driva jordbruk har varit en barndomsdröm för Bertil och genom åren har de haft både kor, grisar och hästar som alla fått leva nära årstiderna och naturen genom att de fått gå ute året om. Att sköta gården i samklang med KRAV utan bekämpningsmedel har varit en självklarhet från början, även om de allmänna attityderna kring ekoskötsel förändrats under resans gång.
Hur kommer det sig att du blev uppfödare?
Jordbruk och djurskötsel är något som ligger djupt rotat i mig, det var ett stort intresse hos mig redan som barn. Mormor och morfar hade jordbruk och farsan var intresserad även om mina föräldrar inte själva hade gård. När vi fick möjlighet att köpa Irenes morbrors gård 1985 gjorde vi det. Vi startade med en ko och en kalv och utökade försiktigt i början, vi hade länge sex kor och en tjur. Vi har hjälpts åt att bygga upp gården och har i takt med att vi köpt mer mark också utökat med fler djur. Vi var intresserade av att driva jordbruket ekologiskt redan från början och gick med i KRAV 1989. Då var det flera som var tveksamma till tanken på arbeta utan konstgödning men vi ville göra på vårt sätt, kanske för att ingen av oss varit uppvuxna med det explosiva jordbruket.
Varför Gröna gårdar?
Vi läste om Jan Karlsson och Gröna gårdar i tidningen och tog kontakt med honom eftersom vi skötte djuren på det sätt han förespråkade. Vi hade ju aldrig gett djuren något spannmål men innan Gröna gårdar såldes vårt kött tillsammans med konventionellt uppfött kött. Vi visste inte att det fanns en marknad tidigare. Det är spännande när man ser på omgivningen, då trodde inte folk att det gick att sköta ett jordbruk på det viset men nu efterfrågas det ju.
Vad tycker du bäst om med att vara uppfödare?
Att ha kalvar och få se när de föds och sen få följa dem. Vi får se hur de växer och mår bra, det är drivkraften bakom arbetet.
