Björn och Katarina bor på gården Varebacka en bit utanför Lur, som ligger mellan Strömstad och Tanumshede i norra Bohuslän. De flyttade till gården 1990 och driver verksamheten tillsammans sedan dess. Björn vill återskapa en bit av det öppna och betespräglade landskap som tidigare var naturligt för trakten. Ett tag var Björn och Katarina de enda som hade djur i området, men nu har en ny generation börjat etablera sig, vilket innebär fler betande djur kan sköta markerna.
Hur kommer det sig att du blev uppfödare?
Djuren skaffade vi eftersom det fanns ett behov av att sköta landskapet. Vi började med får, men förstod snart att nötkreatur är bättre att använda i restaureringsfasen då de betar mindre selektivt än fåren. Därför kompletterade vi först i liten skala med tre kor, men har utökat stegvis och nu finns här ett tjugotal kalvande kor. Får och nöt sambetar den mesta tiden, men i vissa erosionskänsliga raviner är fåren ensamma. Eftersom våra djur redan innan vi kom i kontakt med Gröna gårdar levde efter samma premisser och värderingar som Jan Karlsson förespråkar så blev vi väldigt glada när vi fann någon som uppskattade och ville marknadsföra köttet. Gräsuppfödda djur får en annan fettsammansättning vilket gör att köttet blir nyttigare, tidigare försvann vårt kött ut i mängden.
Vad tycker du bäst om med att vara uppfödare?
Det bästa är landskapet och det dagliga livet vi lever här. Det är fantastiskt när kalvarna föds på våren och jag uppskattar umgänget med djuren. Det märks att korna är kommunikativa och trivs med människor och gårdens hjälpredor – tre arbetshundar.
Både du och din fru har gått över till paleolitisk kost (så kallad stenålderskost) vilket innebär en reducering av bland annat kolhydrater och mejeriprodukter, hur kommer det sig?
Från början var det av nyfikenhet, jag läste en mycket intressant artikel om isolerade folkstammars goda hälsotillstånd. Katarina beslöt att ställa om kosten helt och per omgående! Jag trodde kanske inte riktigt att det skulle hålla, men efter ett par månader upplevde jag hur bra det kändes med nya kostvanor. Vissa undantag har vi gjort, både min fru och jag ser exempelvis en bit ost som en delikatess. Att bryta matmönster är intressant, man får tänka ett varv till vilket gör att planering och matlagning slipper gå på slentrian. Mat är mer än bara bränsle för kroppen, det handlar om en grundläggande behovstillfredställelse som vi har möjlighet att förvandla till njutning – flera gånger om dagen. Att dessutom dela måltiden med familjen och med andra människor är ett trevligt sätt att umgås.
